Folkhemmets teoretiske fader

Av Stig-Björn Ljunggren

Vem: RUDOLF KJELLÉN
När: 1864–1922
Varför: Uppfann begreppet ”folkhemmet”.

Han tänkte ut grunden till begreppet folkhemmet. Men idéerna – de kapades av den framväxande socialdemokratin och blev till politiskt guld. Stig-Björn Ljunggren tecknar här bilden av Rudolf Kjelléns i dag bortglömda gärning.

Han växte upp under knapra förhållanden i en prästgård på Torsö. Han föddes 1864, var begåvad och kom i kraft av sin begåvning att snart landa som statsvetarprofessor. Han var dessutom musikalisk, melankolisk och högerpolitiker med riksdagsplats och ledande roll som ideolog.
Han är också den ende svenske statsvetare som har fått ryktbarhet utomlands.
Namnet var Rudolf Kjellén. Mest ihågkommen är han för sina teorier om ”geopolitik”, alltså föreställningen att staterna var som levande organiser med vissa historiskt och geografiskt bestämda behov. Och ur detta kom också tanken på länders ”livsrum” in i bilden.
Rudolf Kjellén var således inte någon demokrat och fick en obehaglig popularitet bland kontinentens bruna kretsar på trettiotalet. Delvis kan det kanske ursäktas honom, eftersom han dog 1922, långt innan den totalitära rörelsen hade tagit makten.

Men vid Uppsala universitet, där Rudolf Kjellén hade sitt säte, finns ingen förlåtelse. På statsvetenskapen hänger alla professorer ur historien med sina porträtt, och rummen är uppkallade efter dem.
Men det gäller inte Rudolf Kjellén. Hans rum kallas gemenligen för ”sammanträdesrummet”.
Denna förträngning gör också att han inte alltid får cred för sina insatser för att forma en tankelinje som vi i dag ser som en självklar del av det svenska politiska arvet – nämligen folkhemspolitiken.
Den politiska nyckeltermen ”folkhemmet” kommer ur Rudolf Kjelléns och unghögerns tankevärld.
Bakgrunden var följande. Rudolf Kjellén var kritisk till arbetarrörelsens fixering vid klasstänkandet. För honom som konservativ och nationell var det centralt att folket och nationalgemenskapen skulle stå i centrum. Inte klasser eller individer.
Han hade inget emot sociala reformer och en aktiv stat. Men, sade han, den socialistiska idén om samhörighet borde vidgas till hela folket. Socialismen skulle inte vara en klassocialism utan en ”nationell socialism”. Då kunde socialismens samhällsfarlighet vändas till en ”härlig samhällstyrka”.

Rudolf Kjellén använde ordet ”folkhem” för att beskriva detta samhälle. Det var dessutom ett ord som hans svärson, kyrkoagitatorn Manfred Björkquist, använde i sin kamp för att göra en hel och harmonisk nation av Sverige.
Denna tankefigur om en social folkgemenskap ovanför klasskonflikter och motsättningar gjorde socialdemokraterna till sin. År 1928 lanserade Per Albin Hansson på allvar ”folkhemmet” i ett berömt riksdagstal. Vad skulle ha hänt, om inte arbetarrörelsen hade lyckats lägga beslag på detta politiska nyckelbegrepp?