Främlingen är symbol för en yttre och
inre splittring. Ett skapande av främlingar hotar demokratin. Med
hjälp av främlingen bygger vi ett samhälle med vi och dom,
ett hierarkiskt system som stänger ute istället för att
släppa in. Att öva sig att se alla som människor rätt
och slätt är en uppgift som vi alla måste ta på
allvar. Läs om arbetarrörelsens dolda – delvis antisemitiska
historia, om hur man överlever som demokratisk förkämpe
och om hur man kan slå hål på i grunden rasistiska kulturbegrepp.
Arbetarrörelsen och antisemitismen – den dolda historien
På samma sätt som juden en gång symboliserade kapitalism och sammansvärjande ”jude-bolsjevism”, riskerar ”islam” eller ”muslimen” att bli generaliserande begrepp kopplade till terrorism. Om förenklingarna slår rot i samhället kan de också få fäste inom arbetarrörelsen. Historikern Håkan Blomqvist har studerat de antisemitiska uttrycken inom arbetarrörelsen, och rörelsens tidiga förhållanden till begrepp som ”ras” och ”nation”.
Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörns
högskola, har ådragit sig plågsamma ryggbesvär efter
dryga trettio års hukande över luntor och tidningslägg
på Arbetarrörelsens arkiv. Han är en av få som på
allvar sökt svaren på frågor om arbetarrörelsen
och antisemitismen, och rörelsens tidiga förhållanden
till begrepp som ”ras” och ”nation”.
– Lika självklart
som det är i dag, att det inte finns några särdrag kopplade
till ras, lika självklart var det kring sekelskiftet, att raserna
var avgörande för människors kultur, moral, intelligens
och lynne.
I dag filar Blomqvist på den kommande avhandlingen om ras, nation,
och civilisation inom arbetarrörelsen. Efter böckerna Gåtan
Nils Flyg och nazismen (Carlssons) och Socialdemokrat och antisemit? –
Den dolda historien om Arthur Engberg (Carlssons) har han skärskådat
arbetarrörelsen ur ett mycket bredare perspektiv, och slutsatserna
drar åt att rörelsen var och är en läckande ideologisk
skuta: Omgivande åsiktsströmmar strilar in genom bordplanken
och fäster i virket, samtidigt som idéer pumpas ut med länsvattnet,
och påverkar omgivningen. Internationalismen var redan inskriven
i ideologiböckerna under det tidiga 1900-talet, men idéerna
dränktes många gånger av den etablerade vetenskapens
störtflod av argument för nationernas och rasernas särart.
Exempel har samlats om den begreppslige ”juden” i arbetarrörelsematerialet.
Där står ”juden” ofta som representant för kapitalismen;
för penning- och profithungern allmänt. Föreställlningen
om bolsjevik-revolutionen som ett judiskt maktövertagande i Ryssland
var vanlig inom borgerligheten, men även inom det socialdemokratiska
materialet förekommer juden som anförare av den barbariska sammansvärjningen
i öst: ”jude-bolsjevismen”.
– Men det vore löjligt att säga att arbetarrörelsen
var antisemitisk. Antisemitismen ingick aldrig som en idélinje,
men som spridda utskvätt. Framförallt var judarna en icke-fråga
för arbetarrörelsen i Sverige.
En bärande tanke i avhandlingen blir att arbetarrörelsens tidiga
internationalistiska ideal inte uteslöt de nationella föreställningar
som matades ut genom de borgerliga kanalerna. Tvärtom utmanades deras
tolkningar underifrån av arbetarrörelsens versioner, som försökte
vända de positivt laddade idéerna om nationen och rasen till
sin fördel. En annan viktig lärdom är att rörelsen
har tagit vara på tillfällena att retuschera sig själv
i efterhand – man har delvis skrivit om eller snyggat till historien.
Den historiskt intresserade måste därför alltid ge sig
tid att söka originaldokumenten.
Som exempel visar Håkan Blomqvist lägget som för tillfället
ligger uppslaget på bordet framför oss, ett upprop från
det socialdemokratiska ungdomsförbundet i tidningen Fram, i juni
1907: Upp till kamp mot smutslitteraturen: ”Den undervisning, som
folkskolan lämnar de unga – där exempelvis kännedom
om hebreisk litteratur får gå före kännedomen om
den svenska…”, dundrar man i uppropet.
– Jag har läst om uppropet hundratals gånger, där
det reciteras i senare tryck. Men då väljer man att avbilda
ett annat flygblad från kampanjen, och avsnittet där den främmande
skräplitteraturen kallas hebreisk citeras aldrig.
Blomqvist konstaterar att när massorna kring sekelskiftet trängdes
ihop inom ideologierna, för att uttolka begrepp som ”nation”
eller ”ras” – då kunde det bli en aning förvirrat.
På samma sätt kan det bli slagsmål om begreppet ”Europa”
i dag.
– När man talar om ”nation”, eller upplevda hot mot
nationen – ”social turism”, arbetskraftsinvandring, flyktingar
eller annat, så bör man känna till, att det ofta ruvar
en skugga under begreppen. Internationalismen och nationalismen är
– i värsta fall – varandras tvillingar.
Nyligen höll Håkan Blomqvist föredrag på Socialistiskt
Forum om den så kallade galizierimporten; införseln av billig
sydeuropeisk arbetskraft i början av 1900-talet till de skånska
lantbruken. Han menar att ekon från den gamla diskussionen om galizierna
i dag kan höras från Vaxholm, i och med Byggnads blockad av
den lettiska arbetsplatsen där.
På samma sätt som juden en gång symboliserade kapitalism
och sammansvärjande ”jude-bolsjevism”, kan ”islam”
eller ”muslimen” bli generaliserande begrepp kopplade till den
internationella sammansvärjning som stavas ”terror”. Om
förenklingarna slår rot i stora delar av samhällslivet
kan de också få fäste inom arbetarrörelsen.
– Mellan människan och medborgaren finns ett ärr: ”främlingen”,
skrev Julia Kristeva en gång. Det är utifrån det ärret
mina diskussioner utgår, säger Håkan Blomqvist.
Under arbetet med boken om den svenske kommunistledaren Nils Flyg, som
i sitt avståndstagande från Stalin trampade över till
tyskarna och nazismen, stack ett grönaktigt litet flygblad ut ur
en av arkivbuntarna: I Ryssland råder ”judarnas diktatur”,
inga-lunda ”proletariatets”, var ett av budskapen i det höggradigt
antisemitiska dokumentet. Avsändarna var Föreningen för
svenskhetens bevarande i Sverige, vällustigt citerande Arthur Engberg,
landshövding i Västernorrland. Arthur Engberg – en av socialdemokratins
klassiska hövdingar, i eftermälen och hyllningsskrifter framförallt
ihågkommen som kulturens och humanitetens försvarare! Håkan
Blomqvists nyfikenhet tvingade honom därmed att samla material till
ytterligare en bok; om Arthur Engberg - antisemiten.
Arthur Engberg var av många betraktad som nummer två
inom partiet efter Branting, innan Per-Albin tog över den rollen.
Han profilerade sig som ledande reformistisk marxist under brytningen
1917, när han ideologiskt anförde striden mot radikalernas växande
sympati för bolsjevismen. 1918 - 24 satt han som chefredaktör
på Arbetet i Malmö, därefter tog han över ledningen
för rörelsens flaggskepp: tidningen Socialdemokraten i Stockholm.
Efter valgenombrottet 1932 blev han ecklesiastikminister i Per Albins
första regering. Som ansvarig för skolan och kyrkan ristade
han in sig i arbetarrörelsens egen historieskrivning som bildningsivrare
och nyhumanistisk reformator.
Hur stämmer detta med den Engberg som skymtar förbi i Flygs
nazistiska arkiv, och som fortfarande citeras av nynazister på Internet?
”Ty judendomen har i sällspord grad varit parasitär. Den
är lik dessa underliga växter, som icke ha sina rötter
i jorden utan i andra växter, vilkas must och saft utgöra dess
gärning. Judendomen har varit och är den indoariska folkstammens
mistel. Den kräver en ädel ras som näringskälla, och
det vore orättvist att förneka, att den har klar blick för
det bästa och livsdugligaste. Så har den judiska rasen blivit
historiens förnämsta exploatör.”
Orden är från Arthur Engbergs ledare i Arbetet den 12 mars
1921, stort uppslagen på första sidan. Det är samma år
som rasbiologiska institutet inrättas i Uppsala, och Engberg argumenterar
i riksdagen mot det fåtal högermän som är tveksamma
av ekonomiska skäl, och mot de vänstersocialister som tycker
att man i stället borde ”be de färgade raserna om ursäkt”.
”Vi hava ju lyckan äga en ras, som ännu är ganska
oförstörd, en ras, som är bärare av mycket höga
och mycket goda egenskaper. Men det underliga är ju, att medan vi
äro ytterst angelägna om att föra stamtavlor över
våra hundar och hästar, så äro vi icke alls angelägna
om att se till, huru vi skola bevara och skydda vår egna svenska
folkstock.”
Håkan Blomqvist visar att Engbergs många antisemitiska uttalanden
sammanföll med tiden på Arbetet. Efter det att han flyttade
till Stockholm och Socialdemokraten tonade hans antisemitism bort. Från
slutet av 20-talet har Engbergs antisemitism avklingat helt, under 30-talet
finns exempel på hur han vände sig mot antisemitismen, och
på 40-talet skulle Engberg försvara de förföljda
judarna med inlevelse.
Författaren P O Enqvist ställer i en kommentar till Blomqvists
bok om Arthur Engberg denna retoriska fråga: ”Är antisemitismen,
i varje fall de sista två århundradena, kulturens, de intellektuellas,
jag menar vårt, ansvar?” Vidare: ”Det är obehagligt,
och märkligt sällan diskuterat: folkdjupets rasism är desto
mer ältad. ” Den dolda historien om Arthur Engberg berättar
i så fall om hur en arbetargrabb tvättar av sig den akademiska
gyttjan, och börjar tänka själv, enligt Enqvist.
Håkan Blomqvist hummar medhåll, med tillägget att Engberg
inte var arbetargrabb, utan bonnpojk.
– Men det var utan tvekan så, att de som var mest bokligt eller
akademiskt bildade, samtidigt var de som var mest informerade och övertygade
om de rasvetenskapliga dogmerna.
Mysteriet med Nils Flyg skulle uppta ett särskilt intresse
hos Blomqvist och kosta honom ”alldeles för många år”.
Tidvis var han tvungen att gå till banken och låna, för
att kunna sitta på arkiven och biblioteken, vid sidan av det illa
avlönade redaktörs-jobbet på tidningen Internationalen.
Utgångspunkten och grundfrågeställningen var denna, till
synes obegripliga och omöjliga:
Hur kunde Nils Flyg, denne ledande folkbildningsman inom den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen – han var ju med och bildade abf tillsammans
med Sandler – hamna hos Hitler?
Boken om Nils Flyg är ett närgånget porträtt som
tränger djupt in i Flygs privata anteckningar och korrespondens.
Någon ensidig lösning på gåtan ges ändå
inte. Men boken spinner en väv med mängder av trådar som
kastar nytt ljus över problemet. Boken polemiserar också mot
de förenklade lösningar som framförs.
För Blomqvists gamla magister Åkerblom, undervisande i historia
i Nya Elementar på 60-talet, hade Flygs öde knappast varit
en gåta. I Åkerbloms politiska cirkeldiagram möttes alltid
yttersta högern och yttersta vänstern. Dagens Nyheters forne
chefredaktör Svante Nycander har argumenterat på liknande sätt
i debatten efter boken om Flyg.
– Men då glömmer man att arbetarrörelsens huvudmassor
å ena sidan och nazismen-fascismen å den andra var varandras
huvudmotståndare under hela perioden från 1920-talet till
1945.
Nils Flygs politiska resa kan beskrivas som en halsbrytande saltomortal:
Alltsedan sprängningen från sap 1917, via brytningarna med
vennerströmare, höglundare, sillénare och slutligen kilbomare
1937, varefter Flygs parti slutligen iklädde sig den nazistiska kostymen
1942. Men en referens i boken till Erik Lundberg och en gulnad utgåva
av Svensk Tidskrift, ger vid handen att det på sätt och vis
var omgivningen som gjorde saltomortalen, och Flyg som stod stadigt kvar:
”Plötsligt hade den gamle motståndaren till engelsk imperialism,
till Nationernas Förbund, till stalinism och svensk socialdemokrati,
som enda bundsförvant – nazisterna.” Blomqvist håller
delvis med:
– Att inte röra sig när världspolitiken öppnade
nya förkastningssprickor kunde innebära den längsta förflyttningen.
Men vi har också sett att Flyg själv tog språnget från
det gamla, och att han därmed bröt sin rörelses politiska
nacke.
I essäsamlingen Socialismens sista sommar (Carlssons) lägger
Blomqvist ut en krok till genusforskarna, för det att någon
skulle vilja närma sig gåtan med utgångspunkt från
den dåvarande mansbilden.
Mansidealet värdesatte den stoiska inställningen, som också
skulle prägla arbetarrörelsens ledarskap – detta att till
varje pris hindra känslolivet att inkräkta på förnuftet.
Det handlade om att aldrig ge efter, resonerar Blomqvist.
Den franske författaren Alfred Jarry kom i början av 1900-talet
med en kritik mot detta ideal, där huvudpersonen försökte
bli rationellt effektiv och okänslig som en maskin. Romanen slutar
med att mannen dödas av den teknologi han försöker efterlikna.
Allt som blir kvar av hans kropp är en stelnad tår som hans
älskade bär, som ett smycke i en ring.
– Det skulle inte förvåna mig om Elsa – Flygs hustru
som överlevde honom med trettio långa år – i ett
litet etui djupast ned i syskrinet förvarade just en sådan
ring, säger Blommqvist innan han sträcker på rygggen –
grinar illla – och återgår till sina drivor av arkivdokument
och tidningslägg.
Martin Rosengren
Hur intolerant är du?
Forum för levande historia och brottsförebyggande rådet
(brå) har undersökt ungdomars attityder inför olika minoriteter
och till invandrare generellt. De flesta ungdomar håller med om
påståenden som att de ”flesta muslimer” (respektive
judar och homosexuella) säkert är ”hyggligt folk”.
Men ur gruppen unga där samtliga i familjen är födda utomlands,
uppger 42,5 procent att de blivit retade, hotade eller misshandlade på
grund av sitt ursprung. Flickor är mer toleranta än pojkar.
10 600 elever från årskurs åtta till årskurs tre
på gymnasiet har besvarat enkäten.
Bland den ”intoleranta” gruppen (5 procent), uppger en av fem
att de slagit någon på grund av dennes ursprung eller religion.
De intoleranta har oftare än andra föräldrar med låg
socioekonomisk status, problem i skolan, en manschauvinistisk attityd
(gruppen består övervägande av pojkar), sämre kontakt
med sina föräldrar och upplever en högre grad av utanförskap
i samhället. Hälften av dem sympatiserar med extremnationalister,
rasideologer och nationalsocialister.
Rapporten i sin helhet, eller en sammanfattning, finns att hämta
från: www.levandehistoria.se/intolerans
Mänskliga rättigheter
”Alla människor är födda fria
och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft
och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.”
Artikel 1. ur fn:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna. Läs mer om de mänskliga rättigheterna:
www.manskligarattigheter.gov.se
Välputsade studenter fick kalla handen
Under hösten genomförde en grupp juridikstudenter
med utomeuropeisk bakgrund en aktion för att testa om lagen om förbud
mot etnisk diskriminering efterlevs av krog- och nattklubbsägare
i storstäderna. Ett 40-tal personer engagerades. Det visade sig i
flera fall att studenter med utomeuropeisk bakgrund möttes av kalla
handen av vakter när de ville komma in på krogen.
Detta trots att de uppfyllde alla krav på ålder, klädsel
och nykterhet. Testgrupperna var utrustade med dolda bandspelare, mikrofoner
och videokamera.
– Jag har aldrig varit med om do-anmälningar där bevisen
för etnisk diskriminering varit så stark, säger Karin
Lundin, jurist hos ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).
Ett människoliv är ett människoliv?
När det tusende amerikanska dödsoffret
skördades på ett operationsbord i Irak, slog de internationella
mediekonglomeraten på stora trumman: nyheten kablades blixtsnabbt
ut över världen.
Mindre intresse riktas åt Kongo-Kinshasa, där mer än tusen
människoliv spills varje dag, i sviterna efter kriget som officiellt
avslutades 2003. Totalt har kriget sedan 1998 krävt 3,8 miljoner
dödsoffer, skriver usa-baserade International Rescue Committee i
en rapport. På sex år har världen förlorat en befolkning
som motsvarar hela Irland eller staden Los Angeles. ”Hur många
oskyldiga kongoleser ska dö innan världen börjar bry sig?”
säger Richard Brennan, en av rapportens författare, i ett pressmeddelande.
Rasism på internet
Ett nytt projekt ”Hat på internet”
vill väcka debatt om rasism och hat på Internet. Ungdom mot
rasism, rfsl Ungdom och internettidningen Expo, med stöd av Ungdomsstyrelsen,
kommer kartlägga material som hetsar mot folkgrupper och homosexuella
på Internet.
Centrum mot rasism
I september 2003 bildades Centrum mot rasism av
över hundra organisationer och föreningar. På hemsidan
www.sverigemotrasism.nu finns det mer att läsa om detta nätverk
och om Sverige mot rasisms arbete mot rasism, främlingsfientlighet
och etnisk diskriminering. Sverige mot rasism ger information och kunskaper
om rasism och diskriminering men också om vad olika samhällsaktörer
gör för att motverka detta. På deras hemsida kan man också
få information om internationella konventioner, och om nationell
och internationell lagstiftning samt om de lokala antidiskrimineringsbyråer
som finns runt om i landet.
Expo
När vit makt-musiken var som störst
i Sverige, med ett 70-tal ”skinnskalleband”, för tio år
sedan, grundades Stiftelsen Expo för att studera och kartlägga
antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället.
Den privata och ideella forskningsstiftelsen Expo bedriver idag arkiv,
viktig research och forskning och en stor publicistisk och opinionsbildande
verksamhet, genom att ge ut en tidning och driva ett förlag. De försöker
delta så mycket som möjligt i den offentliga debatten, hålla
föredrag och informera lärare. Mer om Expo på: www.expo.se.
Där finns också en mängd länkar till tidningar som
bevakar högerextremism, samt andra informationskällor i Sverige,
Europa, usa och internationella projekt. Expo har också en donationsfond
för alla som vill bidra till stiftelsens arbete mot högerextremism
och hatpropaganda (postgirokonto: 13 67 32-5).
Röster som berättar för framtiden
Den 27
januari 2005 är det 60 år sedan förintelse- och koncentrationslägret
Auschwitz-Birkenau befriades. Men vilka tankar och känslor väckte
Förintelsen hos dåtidens svenskar?
Forum för levande historia har gett elever, studenter och historieintresserade
i uppdrag att söka upp de som fortfarande kan berätta. Röster
som snart tystnar.
– Vi var förskonade från kriget, men grannland efter grannland
invaderades. Många av oss har hört berättelser om hur
det var, men många är fortfarande okända och inte nedtecknade.
Hur gick diskussionerna, var man rädd och vad förstod och upplevde
man, frågar sig Karin Ingemarsson, ansvarig projektledare vid Forum
för levande historia.
Information om insamlingen går just nu ut till lärare på
högstadie-, gymnasie- och folkhögskolor samt till landets hembygdsföreningar.
Men det handlar inte om ett dokumentationsprojekt eller vetenskapligt
faktainsamlande, utan om att skapa ett tidsdokument som speglar stora
historiska skeenden genom personliga berättelser. Ett urval av berättelserna
kommer att ingå som en värdefull del av Forum för levande
historias kommande projekt ”Sverige och Förintelsen”.
Insamlingen börjar den 27 januari 2005 och pågår två
månader, till och med den 1 april. För mer information se www.27januari.se
.